jaha

den 23/5 åker jag å lillebror till frankrike å hämtar hem min fars aska.. och onsdagen efter dvs 28/5 far vi över till finland och den 31/5 läggs han i familegraven.

kan fortfarande inte förstå att det är på riktigt, smärtan kan inte beskrivas den är outhärdlig.
jag vill bara vakna upp ur den onda drömmen och ha min pappa hemma igen.
hela natten har varit fylld av hemska mardrömmar och verkligheten är påtagligt smärtsam

att behöva vakna å kliva upp ur sängen, en anledning till att göra något är svårare å svårare, men tack för den lilla famlilj jag har kvar.

ibland känns inte livet  värt att leva men jag förmodar att den känslan kommer att gå över det finns som sagt fler at leva för.

tårarna rinner och ögonen är förstörda det finns ingen hemma för att trösta mig, jo ticha märker när jga är ledsen då kryper min vovve upp i famnen (stooor hund) men nu ska jag fara till richard för jag orkar inte vara själv.

smärtlindring någon?
118534-24118534-21image20

Kommentarer
Postat av: jessie

jag finns alltid bara ett telefonsamtal bort! kommer till dig lika snabbt som när du slängde bordet på tån... ;) det vet du! Jag älskar dig!


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback