Huvudet

Är fullt av detaljer och jag oroar mig över allt och inget och det mesta helt i onödan. Och så saknar jag det där lilla igen och är avis på massa. Inte bitter men rädd. Verkligheten är snart här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback